Söta goa Marie!

Detta inlägg jag skriver idag skulle lätt kunna bli en lång kärleksförklaring till Marie, Mindi.
Hihi, jag hade ju problem med högersidan med bloggen och hela rutan med länkningar och "about me" försvann längst ner.
Söta Marie satt typ en halv kväll för att få ihop det.

Jag är hemskt tacksam för hjälpen!
Skrik bara till om det något jag kan göra för dig min vän!
Tack tack tack...

Såå, nu tänkte jag gå över och skriva en riktig gnällblogg, jag ska gnälla och kvida för flera år framåt, haha.
Vet inte riktigt vad jag ska börja med bara.

Jo.. det här mamma-pappa-barn-livet är ju inte alltid helt smidigt att leva.
När folk ber mig förklara vad det är som är så jobbigt när jag sitter över en lunch eller en fika och beklagar mig över mina "jobbiga" barn.
Så kan jag inte riktigt formulera mig.

Tills när vi var på Citygross och storhandlade hela familjen för ett par dagar sedan.
Vi hade fått tag på en kundvagn (som man bara kunde köra zickzack med) det märkte man efter ju tyngre vagnen blev efter hand som fler varor som kom i.

Daniel får köra.
Milton hoppar upp och ner, trampar gärna lite på maten.
Timea är kissig.
Timea blir hungrig.
Timea är trött i benen.
Milton tappar nappen.

Han får en russinask för att hålla sig lite lugn, funkar i ungefär 5 minuter.

Nu är Timea bajsig oxå vid detta laget och mitt tålamod är snaaaart slut.

Kommer fram till köttavdelningen, då ska Milton ner och springa, inget kan stoppa honom. Timea och Daniel för passa ungen medan jag hafsar ihop några middagar.

Milton ramlar och slår sig, får komma ner i vagnen, skrikandes.

Kom på att vi glömt gräddfil så Daniel och Timea får gå tillbaka, kvar är jag och en skrikandes unge + en vagnjävel som bara går att köra zickzack...
Framför mig får jag syn på ett nyförälskat par som håller om varandra i lugn och ro UTAN några vildar runt benen.

De är just sådana stunder jag vill skruva tillbaka tiden då jag träffade Daniel och komma överens med honom att vi väntar ett par år med barn.

Hahahaaa
Ta mig inte så bokstavligen på orden!
Jag älskar mina barn och min fina familj, men ibland blir det lätt lite mycket.

Och även om man hade väntat med barn så hade samma problem uppstått om jag så hade varit 40 år.
Zickzackvagn och bråkiga krävande ungar.

När jag tänker efter så är det kanske tur att jag fått barn rel. tidigt så man orkar med, mitt tålamod har alltid varit botten, så det räkar jag inte med att det ska bli bättre.

Innan jag satte mig så kom jag på 100 anledningar att skriva en gnällblogg, nu kommer jag inte på så mycket mer.

Jo... förresten..
Milton badade i morse efter frukosten. Han får göra det nu varje morgon eftersom han tror att smöret och mjukosten på mackan är nån form av gele till håret *suck*

Ja.. så in med ungen i badet, han har fortfarande sitt babybadkar eftersom vi bara har dusch än så länge.
Jag bad Timea passa på honom där inne så jag snabbt bara kunde kasta in en maskin tvätt i tvättstugan.
Det gick bra för henne.
När jag kom tillbaka hade Mille bajsat i vattnet. *suck igen*

Jag fick ta ur honom tömma och torka, tvätta honom grundligt.
Sen tyckte jag att han kunde gå ut från badrummet så jag kunde få skrubba av duschen lite fint.

Det tyckte inte han!
Först skulle han smaka på Jif, sen hälla ut lite mer på golvet.
Sen går ungfan ut på hallgolvet och kissar!

Alltså jag vet inte.. men pallar mitt hjärta detta?
Är det normalt med sånt här tempo på en 1½ åring?

Det är inte bara ibland, utan han är sådan ALLTID!
Jag är van vid ett barn som kan sysselsätta sig med pyssel och vara duktig och snäll, hon har alltid varit sådan han är raka motsatsen + att han har fått all den energi som vi andra verkar ha tappat nånstans.

Men men, jag önskade mig ju ett litet gossebarn. Och vilken tuuuur för honom att han redan kan flirta och charma in sig efter han varit störig.
Då smälter man.

Imorse provade vi en ny mjölk.
En billigare variant.
En äckligare variant!
Kommer aldrig mer köpa den, sparade nånstans runt 2 och 3 kronor. Men det var inte därför vi köpte den. Jag ville testa.


Timea och äckelmjölken.

Det vill jag inte mer, vi tyckte den smakade ganska mycket mjölk, men den luktade vidrigt! Så i framtiden blir det bara bara Skånemejerier, som alltid!

Sen har jag en vän..
Hon har en vän på sitt håll som just fått en flicka.
Gissa vad hon ska heta då?
Just precis, Timea. Förlåt, men jag blir lite trött på alla som har svårt för att hitta på egna namn på sina nyfödda gull.

Vi hade inte heller det så lätt att komma på Timea och Milton. Det tog flera veckor innan vi hade Miltons namn klart.
Vi ville ha unika namn på våra barn eftersom det är just det de är.
Men om alla ska hålla på och ta efter så blir de ju snart vanliga namn.

Ja, nu låter jag väl som värsta klimateriekärringen vid detta laget, och jag vet att jag INTE har patent på namnet, men ändå..
Jag skulle själv inte vilja associera till något annat barn när jag väljer mitt eget barns namn. Och då ska ni veta att jag hade det svårt, har ju jobbat på typ alla förskolor i hela Malmö i ett par år efter gymnasiet :D

Men men, inget jag kan göra åt.. mer än att gnälla lite.

Igår var vi hos Tintin Tilde och Louise i Vellinge. Vi fikade och åt lite kakor barnen lekte och vi kunde får prata lite.
http://www.babyfriends.se/medlem/tildenova

Hur trevligt som helst var det. Som alltid!
Louise och jag träffades genom babyfriends för att par år sedan. En riktigt kär och go vän är hon :)

Men nu börjar internet tiden för mig lida mot sitt slut, jag har lite till jag måste hinna med innan Mille vaknar.
Just nu verkar det vara slut på klagahyllan i hjärnan med, så jag säger HEJ på ett tag.

kram
s a n d i b e l l