060925

Kort hår & Peugeot..

Det här med att uppdatera bloggen har mer blivit ett söndagskrav. Fast idag är det ju måndag, så nu bryter jag det mönstret :)

Istället för att få en mysig lördag beståendes av lite jobb på morgonen, träning kl 15 och middag på Pers Krog i Malmö, så fick vi maginfluensa.

Jag hade jobbat natten när Daniel ringer och berättar att Timea kräkt hela natten, från Milton kom det andra hållet, gult rinnandes.
Tack för det televerket!
Så det första jag gjorde när jag kom hem var att fortsätta tvätta och sanera badrummet. Ändå blev jag dålig inom ett par timmar.
Satt och kollade på "Deal or no deal" på tv och mådde illa igenom hela programmet, bestämde mig för att gå och borsta tänderna och då kunde jag inte hålla mig längre.

Sen hade jag fruktansvärda kramper i magen hela natten och hela dan igår, de kunde lätt jämföras med värkar bara det att de inte varade så länge.
Nu idag, måndag mår vi alla mycket bättre :)
Det blir en tur till Skånes djurpark, måste ut i det fina vädret eftersom vi gick miste om det hela helgen.

Eftersom jag är på skrivhumör just i denna stunden kan jag berätta om en Snurrig Sandi Story.
Hämtad ur verkligeheten och den avslöjar hur klumpig bara jag kan va.

Början på augusti.
Jag får ett infall och ska sälja lilla bilen..



Den har nästan bara stått hela året eftersom Daniel fick tjänstebil, jag körde med den ibland till jobbet.
Men eftersom D skött den så dåligt så var det helt enkelt inte roligt alls att vistas i den.
Jag menar om det tom flyttar in en mus i bilen, då e den ganska äcklig! Nåväl, jag betämde mig för att sälja åbäket på Blocket.
2500:-
Fine.
Det tog 2 minuter efter det att annonsen kommit in.
Sen ringde telefonen konstant, alla ville veta mitt lägsta pris, de prutade o hade sig. Bestämde tom med en del att de skulle komma och titta på den, ingen kom.
En kille från Indien ringde till slut och bad mig hålla bilen till dagen därpå, då hans pappa skulle komma med tåg från Småland.
Yeah right..
Han lovade att komma kl 10 på morgonen, ingen kom.
När klockan var 16 ringde det i telefonen och jag som slutat svara vid den tidpunkten svarade faktiskt ändå.

- Hej, detta är från Taxi Kävlinge, vi har en kille med sin pappa här som vill att jag kör dem ut till er, men de har inga pengar.
- Nähä, synd för dem, jag betalar inte, hör jag min egen ljuva stämma säga ;)
Efter en kvart ringer det på dörren.

De tittade på bilen, jag har varit totalt öppen med alla fel och brister på bilen och vill inte befatta mig med den utan bara att någon ska komma och ta den på ett flak och göra vad de vill med den, därför gick jag ner till skrotvärdesnivå (1500) tillslut.
Det visar sig att de betalar 900:- i handpenning och åker hem.
De lovar att komma veckan efter.

Sen blir det lite virrvarr för Sandi, Milton är och leker i bilen och jag ser att Daniel satt nyckeln i tändningslåset så då tar jag den för att han inte ska leka bort den.
Sen händer det som så många gånger förr, det blir blackout.

Jag får det jätteofta och när jag ska komma ihåg var jag lagt t ex nycklar, plånbok, kvitto, kläder, u name it.. Så kan jag bara inte minnas.
Jag tror på allvar att jag har en sorts kom-ihåg-sjukdom.
Det är så illa att tom när jag och Daniel pratar om något så kan jag stunden efter inte minnas vad vi sagt.

Men jag har alltså sökt för detta eftersom jag mådde ganska risigt ett tag, glömde var jag var på väg med bilen och glömde närmsta väg o så, men på VC ville de inte göra något åt det, de gav mig insomningstabletter eftersom det var omöjligt för mig att somna på kvällarna.

Jag tror att jag gått på högvarv helt enkelt, och än har jag inte snurrat ner.

Men det var ju detta med bilen, ja.. de skulle bogsera.
De bytade däcken, och jag hade rensat bilen tidigare, när Daniel kommer upp till mig när jag somnade Milton, har du nyckeln till bilen, Sandra? De ska köra nu.

-Öhh, va?
Den var bara BORTA!
Jag kunde inte tänka tillbaka vad som hade hänt efter jag tagit nyckeln från tändningslåset, vi snodde runt i HELA huset och letade Daniel var vid detta laget skitförbannad på mig, och jag förstår, det var jag med. Och lite rädd för mig själv.
Virrpanna!
Jag fick förklara läget för Indierna, att jag var jättelessen och skämdes o så, ville ge tillbaka dem pengarna, men se, de skulle ha bilen till varje pris!
Pappan skulle beställa en extranyckel från Peugeot och jag skrev upp alla uppgifter om bilen.
Så körde de.

När jag 20 minuter senare hittade Peugeotnyckeln i vår Toyotabil blev jag både lugn och förbannad, där hade jag ju redan letat en gång!
Så låg den där nu.
Ringde på killens mobil som låg hemma hos hans mamma i Helsingborg..
Hon kunde ingen svenska, men jag lyckades få henne att leta fram ett mobilnr till hans kompis, det var bara att hoppas på att det var den killen som varit med honom.
- Diegos Pizzeria!
- Nä, då har jag nog ringt fel, förlåt, jag skulle till Manores kompis Martin.
- Det är jag!
- Jag har hittat nyckeln, ni får vända eller göra vad ni vill.

De vände, men under tiden hade det blivit mörkt ute och när de väl skulle köra så vågade de inte bogsera eftersom batteriet är urladdat (vilket jag klargjort sen tidigare)

Efter denna incidenten har vi inte orkat engagera oss.
Vi åkte till Rhodos, de hade fått bilnyckeln och skulle hämta bilen under veckan.
Vi kom hem och bilen stod kvar.
Nu är det den 25 september och bilen står kvar.
Den står inte längre på mig, det är inte min bil jag har på tomten, men jag kan inte flytta den för jag har ingen nyckel.
De var här för en tid sedan, en gång till, men då bara för att tala om att de skulle leja en bogserarbil för att få hem den till Hbg, där sonen bor.

Jag har inte numret kvar till Manore, men jag vill väldigt gärna att de ska hämta bilen, så vi kan göra klart uppfarten nån gång.
Visst var jag klumpig i början, men deras agerande tar ändå priset tycker jag. Hade jag varit iväg och skulle köpt en bil och de hade slarvat bort nyckeln, så hade jag blivit skitförbannad och krävt mina pengar tillbaka och köpt en annan bil!

Men så här går det när ett klumphuvud möter ett annat..

Sen har jag klippt mig, en del vill se före/efterbild. Men jag har ingen förebild.
Ni kan tänka er en blekfis med råttfärgad svans, alltid.



Så här blev det, kort(are) ljusare och kräver mer omvårnad.
Jag trivs bättre i kort hår, som Maita sa, det är mer (du) Jag, på nåt sätt.

Men nu tänker jag ge mig efter detta långa inlägg, syns om en vecka eller så :D

Ciao