torsdag, april 06, 2006

060406

Hysteriskt Dagisbarn..


En älskad pojke..

Sitter här med pilothörlurarna *fniss* och lyssnar på musik, "Stand my ground" är lessen, arg och förbannad.
Jag lämnar ju Milton på dagis kl 11.00 när jag ska jobba kväll och det har alltid gått bra, han skuttar snabbt in till de andra barnen.
Men nu har han de 2 senaste gångerna gråtit hysteriskt, det finns INGET värre än lessna barn när man lämnar dem och vet att man inte kommer ses förrän dagen efter.



Jag har förvisso varit väldigt förskonad från arga och mammiga barn vid lämningen.
Med Timea var det ju hämtningarna som var hysteriska *s*
Vet ju att Mille är skittrött kl 11 och tror att det är det som är problemet. Helst vill han sova middag direkt då.
För man måste ju vakna prick 06.00 på morgonen *suck*


Sitter fast :)

Vi har provat följande:
1. Att lägga honom senare på kvällen. I hopp om att inte vakna kl 06.00, utan gott resultat.
2. Att tvinga barnet somna om, utan resultat.
3. Att .. ja inget mer väl..


Man kan möjligtvis prova följande:
1. Sova kortare vila på dagen?
2. Lämna en halvtimme tidigare?
3. Lämna efter middagen och vilan när jag börjar riktigt sent, men då får han bara vara på dagis i typ 1½ timme innan pappa kommer och hämtar.



Arga leken...
Precis som om man kan hålla sig *s*

Jag är bara så rädd att han inte är lika glad för dagis längre, har nu blivit biten 2 gånger då han varit där + att jag vet att de är mer konsekventa och hårda vid matbordet mot vad jag till exempel är..
Det är en kräsen pojke och jag har aldrig brytt mig om att tvinga eller krusa honom om han inte äter.

Barn äter när de är hungriga och dricker när de är törstiga.
De har tom fått honom att dricka det han avskyr mest i hela världen, soyamjölk..
Jag tvivlar absolut inte på att personalen gör rätt och de har vårt förtroende till 100%!
Absolut.. men ändå är jag orolig.
Hönsmorsa va?



Han vill inte till personalen när jag lämnar över honom och det gör mig orolig om han inte tycker om dem längre.
Milton har till skillnad från Timea alltid varit glad för att gå hem från sitt dagis.
Kan ju bero på att han inte leker på samma sätt och har aldrig något viktigt att avsluta när han ser sin älskade mamma eller pappa.
Nä, något måste ske, för jag orkar inte se honom stå där i hallen helt osäker och säga till mig.
-HEM, hem.. mamma..

En framstående advokat från Malmö dog i fattigdom och landets alla advokater kom överens om att donera en krona var för att skapa en fond så att advokaten kunde få en skälig begravning.
- Då en Stockholmsadvokat tillfrågades om han ville skänka en krona så Malmöadvokaten kunde begravas, utbrast han:
- Bara en krona???
- Bara en krona för att begrava en Malmöadvokat? Vafan, här får du en tjuga..
- Gå nu och gräv ner tjugo stycken av dem!"

Ja, det blev mest om Milton i detta inlägg. Har ändå inte så mycket annat att skriva om, det är mycket jobb nu.
Ska ner och baka ihop några muffins till Timea, det har jag lovat henne.
Alla bilderna här är tagna precis innan vi for till dagis, så sjuk och hängig är han verkligen inte! Den paralellen kan man inte dra.

Sköt om er!
Kram Sandi

5 Comments:

Blogger Grått Med Vita Knutar said...

Hej gumman!
Usch ja.. det är verkligen inte kul att lämna sitt barn ledset :(
Cappe var Ibland ledsen när jag gick när han var liten... Stod och drog mig i byxbenet och ville inte alls och de fick ta honom med in.
Sen ringde jag och hörde hur det var en liten stund senare... Och då var det alltid bra, han ville med all säkerhet testa mig och se hur långt han kunde gå... kanske kanske kunde vi gå hem och mysa igen *ler*

Och så ser jag juh det på jobb...
De flesta barn testar mamma o pappa med att bli ledsna när det är dags att gå. Men när barnet kommit in och träffat de andra barnen llr suttit i frökens knä en liten stund och fått "mysa in sig" lite brukar allt vara så bra igen!

Hur är det under resten utav dagen?
Är han ledsen mer sen?

Kanske är det en tråkig fas som han måste igenom för att sen bli precis som han var förut... Springa in med ett leende :)

Är du bara konsekvent nu så han märker att det inte är lönt att bli ledsen så går det kanske över fortare (usch, låter hårt jag vet!)
Men kanske lönar sig i längden...

Ens barn är juh det käraste man har
och man vill juh bara att de ska må bra!

Söt han är på fotona förresten!!

KRAMEN!

Och jag har fått majlet :D

6:16 em  
Blogger Suss said...

Underbara lilla Mille! Så otroligt söt gosse ni har! Han blir livsfarlig! ;-)

Dagislämnande låter inget vidare. Dety kan ju få vilken mamma som helst att vilja bryta ihop, och du vet ju att jag är nog den minst hönsiga mamman ever. Men sånt kniper det i hjärtat av =(
Har du pratat med fröknarna om det här? Både lämningen, bitandet och maten? Han kanske känner att han inte vågar säga nej till fröken och dricker därför snällt sin soyamjölk som alla andra barnen. Nä, jag vet inte.

Tips som du redan kommit på själv med sömnen som funkat för oss är att ha en märkbart kortare dagsömn. Vårat lilltroll får absolut inte osva längre än 45 minuter och oftast väcker vi henne efter 30 minuter, annars somnar hon inte på kvällen vilket gör att hon vaknar i samma tid på morgonen men är sur ih grinig på dagen istället då. Roligare kan man ju ha ;-)
Det tar ju alltid ett par dar för dem att vänja om sej men testa att låta honom sova mindre länge på dagen så kanske det reder sej?

Gud, vad långt inlägg! Nu får jag ge mej.
Jag har förresten inga news om semester. Jeppe har inte varit på jobbet knappt i veckan pga våra sjuka barn och vet inget än. Nästa vecka hoppas jag på då ra...

Kram o gonatt vännen!

11:55 em  
Blogger Suss said...

Skulle ju också säga att du är inte för hönsig! Känner att man att nåt känns fel så stämmer det oftast. Lita på din mammainstinkt, det är du som känner Millekillen bäst av alla. Glöm inte det.

Stor kram!

11:57 em  
Blogger Emelie said...

Usch så trist att han börjat vara ledsen när han ska till dagis.
Hoppas det bara är något tillfälligt, förstår att det gör ont i ditt mammahjärta.
Pratar med personalen och sen så får e inte tvinga honom dricka soyan. Jag tror som dig att man ska i n t e tvinga barn äta och dricka, det blir det bara mr bekymmer av. Barn vet själva när de vill äta och dricka, man kan bara erbjuda dem och sen är det deras sak.
Så skönt att ni fått komma iväg på egen hand. Låter najs med att åka utomlands. Tror knappast vi får råd att åka i år igen.
Ha det så gott
Kram Jeanette

2:26 fm  
Anonymous Anonym said...

Halloj! Jobbigt med Milton, hoppas det löser sej på nåt sätt. Jonathan brukade oxå gråta ibland, men efter jag gått (ringde ca 5 min senare) hade han blivit tyst nästan på en gång. Men jag vet hur det känns, usch. Grät många gånger då jag lämnade honom. ;) Många fina foton på Mille iaf. :) KRAMAR

11:06 fm  

Skicka en kommentar

<< Home