060127
Ångest för ålderdomen :)
Sitter här och ska betala in räkningarna, men något gör att jag kommer hit in i stället och myglar mig ifrån Finn´s sida :)
Fast jag tycker det är skönt när räkningarna är betalda.
Jag vabbar idag, jag måste få säga att pojken är bättre, men mycket rosslig och dunderförkyld, undrar när det ska ge med sig.
Han sover mycket, igår sov han 2½ timme på dagen la sig sedan utan problem vid 19 som han brukar, sov så gott som hela natten, förutom en kraftig hostattack, och tog dessutom lite sovmorgon.
Alla som känner oss, vet att vi ALDRIG får sovmorgon.
Men hur som helst, idag fortsätter städningen, jag har inte tvättat klart soffan än, *suck* men idag blir det färdigt och när räkningrna är betalda så ska jag duscha och röja klart här hemma sen hämtar vi Timea, kör och handlar rollerset och byter klockan jag köpte på Indiska.
Den ena visaren kommer inte om den andra, så klockan har stått på 5 i halv 4 i två dagar nu :)
Ni som känner mig, vet att jag har åldersnojja. Jag kommer ständigt på mig själv att tänka att jag faktiskt fyller 30 år nästa år.
Hua....
Jag är fortfarande 28 år, men om ett halvår är jag 29. Jag tycker ju inte detta är någon vidare ålder för andra, men att jag, JAG är så "gammal" kan jag inte fatta.
Tiden mellan 20 och nu har gått i rasande tempo och jag hoppas verkligen inte tiden mellan 30 och 40 går lika fort.
Men i alla fall.. igår på jobbet pratade jag om min ångest och frågde mina arbetskamrater att OM de hade sett mig utan att känna mig, hur gammal trodde de jag var då?
Den ena, som är 20 år sa utan att blinka 25! Hon visste inte ens hur gammal jag var.
Den andra som är 27 år sa (hon visste inte heller min ålder) 22 om jag inte visste att du hade barn, annars 25, 26.
TAAAAAAAAAAAAAAAACK älskade kollegor, jag satt och mös där en stund efter de orden, sen gick jag in på toa och tittade mig i ögonen, jag varken känner eller ser ut som att närma mig 30 med stormsteg, då behöver det ju inte vara ett problem?!
Men varför är jag så mörk under ögonen, ahhaha...
Jag ser att jag börjar få tendenser till rynkor och att kroppen är mycket slappare än vad den någonsin har varit, gahhhhh, det är nog bara att börja vänja sig.
Nä, jag går in på banksidan så jag får det gjort, sen vet ni var ni har mig, i affären, i hallen eller i antirynkkrämsburken ;D
Kram Sandibella
posted by Sandi at fredag, januari 27, 2006
2 Comments:
Gumman gumman! Vänta tills du är lika gammal som jag och har tonåringar, då blir man överraskad att man faktiskt är SÅ gammal fast man inte är gammal :) Hihihi... Nä, det är först nu jag börjat känna lite åldersnojja, tror det mest beror på att den biologiska klockan tickar och Fredrik är så seg på att bestämma sig om barn eller inte :( Snart är det för sent liksom....
Förresten, du har blivit taggad :) Svara på frågorna :)
Kram
/Helene
Inte är du gammal Sandibell! Det MÅSTE jag ju säga ;-)
Vi är fortfarande unga och fräscha och om vi bara fick sova hela nätterna + sovmorgon(kommer du ihåg hur det känns att få BÅDE och? Inte jag..) som alla normala 20-25 åringar så skulle vi se mycket piggare och fräschare ut, det vet du. Så jag tycker du gör som jag, skyll på tröttheten/sömnbristen så känns allt mycket bättre.
För att även dra en klysha (som jag inte ens vet hur det stavas, så jag är inte lastgammal iallafall *ler*) så är ålder bara ett nummer ;-)
Puss o kram på dej gammtant! =)
Skicka en kommentar
<< Home